Agonies

Fobier, det har en del av oss. Personligen är jag fruktansvärt rädd för getingar och humlor. Sommaren för mig spenderar jag gärna inomhus, om jag själv hade fått välja.

Sofie däremot, hon har inte en, hon har massvis med fobier. Vissa kommer till under tiden, vissa byggs på men de flesta sitter kvar där inom henne. Vi kan ju nämna ett par:

1) Vatten (Aquaphobia)
Sedan barnsben har Sofie inte badat. Hon klarar inte av att duscha tillsammans med mig i duschen, då kommer vatten skvättas över hennes ansikte och panikkänslorna slår igång. Det blir inte mycket bad helt enkelt (inte mig någonting emot!)

2) Fåglar (Ornithophobia)
Fåglar. Man kan gå förbi fåglar, men hon trycker om min hand extra hårt och hon viskar för sig själv och ber fåglarna att sitta stilla. De är nämligen snälla när de sitter helt stilla och inte rör sig nämnvärt. Jag kan ju inte säga att detta blir bättre av att himlen täcks av kråkor en gång ibland - bokstavligen talat. Det är så att jag blir förvånad så många fåglar är det här omkring.

3) Döda saker (främst djur, tror jag) (Necrophobia)
Djur, döda växter och såklart människor. Skulle jag svimma av eller stå inför en livshotande situation skulle Sofie inte kunna hjälpa mig. Hon skulle nog springa där ifrån och försöka få tag i någon som kan hjälpa, och ringa efter ambulans.

För någon vecka sedan var det en hanmygga inne i lägenheten. Hon bad mig att döda den, så jag tog lite papper och krossade den. Efter det såg hon till att jag noga spolade ner den. Efter det var jag tvungen att tvätta händerna innan jag fick komma i närheten av henne igen.

Jag fick ta tag i ett humle-problem i lägenheten för inte så länge sedan också. Jag är ju själv rädd för dom, så jag såg till att släppa en tung tidning på den ovanifrån så den krossades - efter det var det svårt för Sofie att gå på området då hon inte visste om (rester av?) humlan låg kvar eller inte.

4) Handikappade personer (?)
Oj, det här är också problematiskt. Sofie får panik väldigt ofta när vi är ute på dagtid. En gång när hon äntligen lyckats ta sig ut, går vi till ICA bara 100m här ifrån och ska handla. Väl där, så kommer det in en person med rullator, en person är ganska lätt att undvika, det är bara att gå mot motsatt håll. Men sen kom en annan handikappad person in, vilket då genast blir mycket svårare att hantera.

Personen med rullator var snabb också, kan jag berätta. Vi fick ha snabb takt i affären för att försöka undvika personen så gott det gick, men på grund av att hon var så kvick i benen blev det omöjligt och Sofie kände sig bara mer och mer förföljd av personen vilket gjorde det hela värre. Jisses, det är hemskt att se hennes min och hur hon reagerar. Detta måste vi jobba på framöver när vi vet hur vi ska jobba på det.

5) Cyklar (Cyclophobia)
6) Trånga utrymmen (Claustrophobia)

Och så vidare och så vidare. Det är väldigt många fobier, och många av dessa berör utelivet och socialisering utomhus och bland personer man aldrig träffat innan. Det förhindrar Sofie från att träffa nya intressanta människor - någonting som jag tror att hon hade mått bra av. Istället får vi fokusera lite på att hon får hjälpen hon behöver så kanske dessa försvinner på köpet?