Agonies

Ibland är det svårt att visa hur mycket man älskar någon. Hur kär man är i någon. Jag har skitsvårt att visa sådant för folk i verkligheten ibland.Jag har tendenser till att bli kall då och då, och det enda som hjälper är en kalldusch som får en att vakna upp ett tag till. Jag vet inte varför det är så - om det beror på någonting speciellt eller om det bara blir så.

Oavsett så sitter det alltid där inne. Kärleken. Det bultande hjärtat som slår för henne. Det är där bakom det tjocka skalet. Tyvärr är det inte världens lättaste för Sofie att se. Ett steg i rätt riktning var att skapa denna blogg. Här får hon och alla andra läsa mina tankar och funderingar. Så. Här är lite av mina funderingar och innersta tankar jag inte kan säga rakt ut ibland.

Jag älskar dig Sofie. Jag vill mysa med dig, jag vill krama dig, jag vill pussa dig och jag vill ha med dig överallt där jag är. När jag är på jobbet saknar jag dig något så kopiöst, jag kommer på mig själv med att titta på mobilen mest hela tiden för att se om jag fått ett SMS av dig. Vissa dagar då jag tänkt jobba över får jag en sådan längtan efter dig när jag ser att alla andra går hem, att jag struntar i min flextid och bara går hem istället. Det är lätt värt det.

Jag vill inget annat än att få dig att må bra. Och bosa lite.

Förlåt att jag är en idiot.