Agonies

En förskönad och förkortad historia om hur jag och Sofie träffades.

När Sofie och jag blev ett par stod vi där, vi var båda vilsna. Jag kom ifrån ett förhållande som sänkte mig från en engagerad kille med stora framtidsplaner till en kille som satt och rökte vid fläkten, drack cola och spelade spel vid datorn varje dag. Jag mådde dåligt, jag gick på antidepressiva (i alla fall när jag kom ihåg att ta dom). Skolan ignorerade jag, jag trodde inte att jag skulle behöva den - jag intalade mig själv att jag redan kunde allt jag behövde kunna.

Sofie var också vilsen, hon kom ifrån ett destruktivt "förhållande" där killen hon var med låg med flertalet andra, utnyttjade henne, ljög och förstörde henne psykiskt. Han blev som ett beroende. Det finns mycket mer bakom historien än det där, men vi lämnar det där så länge. Kombinerar vi det där, tillsammans med psykisk ohälsa, ensamhet och avsaknad från äkta kärlek kan man säga att Sofie också var en vilsen själ.

Vi fann varandra på Internet. Efter bara ett par dagar av chattande bestämde vi oss för att träffas i Göteborg och fira en av Sofies vänner. Jag åkte tåg, Sofie åkte tåg och hennes vän åkte tåg. Alla ifrån tre olika städer.

Jag visste att de båda redan hade slutits samman i Göteborg, jag var sist på plats då jag bodde längst bort. Jag var brutalt nervös, vad tusan gjorde jag i Göteborg för att träffa en tjej jag bara pratat med i fyra dagar på Internet? Jag hade inget svar på min egen fråga - det enda jag visste var att på något sätt var det meningen att jag skulle vara där. Det skulle bli bra då, åtminstone ett tag.

Jag stressar upp mobilen ur fickan och hoppas på att de inte är för långt bort så jag slipper stå och vänta nervöst i en timma eller något sådant. Jag tar fram Sofies nummer och ringer henne. En ton går fram, jag kollar mig om och där ser jag henne - stående mot mig. Samtidigt som jag möter hennes ögon märker jag hur både mitt och hennes leende smyger sig uppåt. Jag går framåt och Sofie skuttar fram för att kramas.

Om vi snabbspolar framåt ett par timmar efter lite mat, förvirring och skratt så stiger kvällen fram framför oss. Vi går alla ut på en krog för att festa. Trots att Sofie inte brukar dricka alkohol går hon med på att testa min favoritshot. Hon hatade den. Jag fick stå ut med hårdrocken som spelades, det blir alltid roligt ändå trots den kassa musiken. För att runda av lite och självcensurera lite snuskiga detaljer slutar kvällen med att vi hamnar i samma säng där jag tillslut somnar skedandes mot Sofie.

Under tågresan hem bestämde jag mig för att jag ville vara med Sofie. Det gjorde hon också. Lite halvt arrangerat bestämde vi oss på kvällen/natten för att vi skulle bli ett par. Jag är glad att Internet och SMS finns, annars hade jag aldrig vågat ta steget, feg som jag är. Thank you - technology!

Jag är så tacksam för att Sofie kom in i mitt liv. Idag finns hon där för mig, och jag för henne. Jag röker inte längre. Sofie får hjälpen hon borde fått för länge sedan. Jag går inte längre till psykolog och jag har lyckats få ett bra jobb. Saker löser sig.