Kapitel fem: En pungspark i rymden
Idag betalade vi räkningar, jag fick nämligen min första riktiga lön i måndags. Det känns skönt att ha 7000 kronor över den här månaden - speciellt med tanke på flytt och sådant.
Att inreda ett hem med Sofie - jag kan inte tänka mig någonting mer utmanande. En utmaning jag gärna undviker om jag ska vara ärlig. Jag har gått igenom lite med Sofie hur hon vill att det ska vara i lägenheten. Det mesta av det låter skitbra, så hon kan få ta de flesta beslut som berör henne mer än mig. För mig är det viktigt att hon ska kunna känna sig hemma i lägenheten, hon måste kunna sitta i vardagsrummet utan att ha ångest över att saker ser ut på ett sätt hon inte kan acceptera.
Allt ska vara symmetriskt. Jag fungerar inte så. Jag tänker inte så. Så här vill hon ha vardagsrummet:
Soffan ska vara fyrkantig, inga puffar eller konstiga saker som sticker ut. Soffbordet ska vara fyrkantigt och ska stå på exakt position relaterat till soffan. TV-bänken ska också vara fyrkantig och placerat efter både soffan och soffbordet. Allt i svart (eller mörk nyans), eller vitt. Väldigt simpelt förklarat.
Det kanske inte låter så farligt? Men bakom allt det där har Sofie en ganska lång tankeprocess. Hon hatar saker som inte är symmetriska. Hon hatar cirklar, runda föremål och sådana saker. Jag tror att det är för att hon inte kan slutföra ett mönster i cirklar - men jag förstår det nog inte fullt ut om jag ska vara ärlig, och kommer nog inte att göra på ett tag heller.
Med tanke på symmetrin i allting blir det alltså omöjligt att ha ett soffbord som är runt t.ex. Får nog tacka de högre makterna för att det inte är tvärt om, hah!
För att förklara det här med cirklarna och asymmetrin lite ytterligare tar jag ett exempel från sjukhuset. Vi var där för att ta blodprover åt Sofie en gång. När vi satt och väntade på vår tur hör jag ett gnällande ljud från Sofie, hon tittar upp i taket. Där är det en rund lampa(!), som dessutom hoppat ur sitt "hål" i taket som den sitter i. Över detta hade hon lite halvt ångest tills hon fick gå in och ta prover.
Att inreda ett hem med Sofie - jag kan inte tänka mig någonting mer utmanande. En utmaning jag gärna undviker om jag ska vara ärlig. Jag har gått igenom lite med Sofie hur hon vill att det ska vara i lägenheten. Det mesta av det låter skitbra, så hon kan få ta de flesta beslut som berör henne mer än mig. För mig är det viktigt att hon ska kunna känna sig hemma i lägenheten, hon måste kunna sitta i vardagsrummet utan att ha ångest över att saker ser ut på ett sätt hon inte kan acceptera.
Allt ska vara symmetriskt. Jag fungerar inte så. Jag tänker inte så. Så här vill hon ha vardagsrummet:
Soffan ska vara fyrkantig, inga puffar eller konstiga saker som sticker ut. Soffbordet ska vara fyrkantigt och ska stå på exakt position relaterat till soffan. TV-bänken ska också vara fyrkantig och placerat efter både soffan och soffbordet. Allt i svart (eller mörk nyans), eller vitt. Väldigt simpelt förklarat.
Det kanske inte låter så farligt? Men bakom allt det där har Sofie en ganska lång tankeprocess. Hon hatar saker som inte är symmetriska. Hon hatar cirklar, runda föremål och sådana saker. Jag tror att det är för att hon inte kan slutföra ett mönster i cirklar - men jag förstår det nog inte fullt ut om jag ska vara ärlig, och kommer nog inte att göra på ett tag heller.
Med tanke på symmetrin i allting blir det alltså omöjligt att ha ett soffbord som är runt t.ex. Får nog tacka de högre makterna för att det inte är tvärt om, hah!
För att förklara det här med cirklarna och asymmetrin lite ytterligare tar jag ett exempel från sjukhuset. Vi var där för att ta blodprover åt Sofie en gång. När vi satt och väntade på vår tur hör jag ett gnällande ljud från Sofie, hon tittar upp i taket. Där är det en rund lampa(!), som dessutom hoppat ur sitt "hål" i taket som den sitter i. Över detta hade hon lite halvt ångest tills hon fick gå in och ta prover.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
hej! shit vilken udda men bra blogg du har! har du sett filmen "i rymden finns inga känslor"`? ni verkar vara precis som de två bröderna i den filmen, fast att hon inte är kille utan tjej, och ni är tillsammans, ni är inte bröder :P måste tillägga att du skriver otroligt bra också! :)
Postat av: Henrik
Hej Alexandra,
Ja, jag såg faktiskt den bara några veckor innan vi fick en första hint om att Sofie eventuellt har aspergers syndrom.
Jag gillar filmen och den har nog hjälpt mig lite att förstå Sofie, även om hon inte är lika extrem som i filmen såklart.
Tack för den fina kommentaren!
Trackback
