Kapitel sex: Blackout i en blackout
Inatt var ovanlig. Sofie har drömt mardrömmar den senaste tiden. De flesta jag hört om har handlat om hennes fobier som utmanat henne i drömmarna. I går kväll somnade Sofie ifrån mig när hon var arg på mig. Jag vet inte om hon hade en blackout då eller inte, men hela kvällen var helt fram och tillbaka.
Första gången jag väckte henne var när hon hade en mardröm, hon låg och gjorde besvärande ljud och rörde sig stressigt i sängen. Jag tänkte stryka henne över pannan (hon älskar det) för att lugna ner henne lite. Men så fort jag nuddade hennes panna så vaknade hon. Hon kippade efter andan och hade panik. Hon hade drömt om att hon blev knivhuggen i pannan, berättade hon.
Vi låg och pratade lite i sängen, tills hon somnade igen. Jag påminde henne om en sak hon hade sagt dagen innan. Hon blev skitsur, tittade på mig med en arg blick och förnekade helt och hållet att hon hade sagt det. Hon var seriös. Hon kom inte ihåg det. Vid den här tidpunkten hade jag två tankar i mitt huvud:
1) Antingen har hon en blackout nu
eller
2) En blackout igår när hon sa det
Oavsett, efter ett tag så somnade hon igen. Hon vaknade åter igen av en mardröm. Skräckslagen och ville inte berätta vad hon hade drömt om. Åter igen låg vi och pratade lite, hon sa att mitt skägg sticktes när jag låg med hakan mot hennes axel. Precis som jag brukar göra så går jag då och rakar mig, oavsett vad klockan är.
När jag kommer tillbaka från badrummet så frågar Sofie vad jag gjorde.
- Jag sa ju att jag skulle raka mig?
- Va, nej?
- Jo? Vi låg i sängen, du tyckte att jag var sticksig så jag gick och rakade mig precis som jag brukar?
- Men NEJ?!
Och sådär höll det på ett tag. Jag blev jätteorolig för att hon skulle börja tappa minnet mer ofta, men jag lät oss åter igen somna om. Sofie vaknade åter igen av en mardröm och hon ville inte längre ligga kvar i sängen vi låg i. Så jag tog initiativet till att gå och lägga oss i den mindre sängen i ett av de andra rummen - vilket vi gjorde.
Både Sofie och jag somnade om ganska snabbt där vi låg, i en 90-säng. Vi höll om varandra.
Sista stoppet för kvällen blev klockan 4, då kommer Sofie in i rummet och frågar varför jag ligger i den sängen. Hon hade alltså vaknat upp och gått iväg till vårt sovrum igen, för att sedan vakna där ifrån och upptäcka att jag inte låg bredvid henne.
Jag måste erkänna att en sådan här konstig kväll har jag aldrig varit med om - jag kunde nästan tro att hon lurade mig där ett tag och skulle börja asgarva och skratta åt att jag gick på det hela. Men det hände aldrig. Sofie vill inte prata om sådana här händelser i efterhand - jag undrar vad som var den utlösande faktorn. Var det jag? Var det drömmarna? Var det en kombination?
Första gången jag väckte henne var när hon hade en mardröm, hon låg och gjorde besvärande ljud och rörde sig stressigt i sängen. Jag tänkte stryka henne över pannan (hon älskar det) för att lugna ner henne lite. Men så fort jag nuddade hennes panna så vaknade hon. Hon kippade efter andan och hade panik. Hon hade drömt om att hon blev knivhuggen i pannan, berättade hon.
Vi låg och pratade lite i sängen, tills hon somnade igen. Jag påminde henne om en sak hon hade sagt dagen innan. Hon blev skitsur, tittade på mig med en arg blick och förnekade helt och hållet att hon hade sagt det. Hon var seriös. Hon kom inte ihåg det. Vid den här tidpunkten hade jag två tankar i mitt huvud:
1) Antingen har hon en blackout nu
eller
2) En blackout igår när hon sa det
Oavsett, efter ett tag så somnade hon igen. Hon vaknade åter igen av en mardröm. Skräckslagen och ville inte berätta vad hon hade drömt om. Åter igen låg vi och pratade lite, hon sa att mitt skägg sticktes när jag låg med hakan mot hennes axel. Precis som jag brukar göra så går jag då och rakar mig, oavsett vad klockan är.
När jag kommer tillbaka från badrummet så frågar Sofie vad jag gjorde.
- Jag sa ju att jag skulle raka mig?
- Va, nej?
- Jo? Vi låg i sängen, du tyckte att jag var sticksig så jag gick och rakade mig precis som jag brukar?
- Men NEJ?!
Och sådär höll det på ett tag. Jag blev jätteorolig för att hon skulle börja tappa minnet mer ofta, men jag lät oss åter igen somna om. Sofie vaknade åter igen av en mardröm och hon ville inte längre ligga kvar i sängen vi låg i. Så jag tog initiativet till att gå och lägga oss i den mindre sängen i ett av de andra rummen - vilket vi gjorde.
Både Sofie och jag somnade om ganska snabbt där vi låg, i en 90-säng. Vi höll om varandra.
Sista stoppet för kvällen blev klockan 4, då kommer Sofie in i rummet och frågar varför jag ligger i den sängen. Hon hade alltså vaknat upp och gått iväg till vårt sovrum igen, för att sedan vakna där ifrån och upptäcka att jag inte låg bredvid henne.
Jag måste erkänna att en sådan här konstig kväll har jag aldrig varit med om - jag kunde nästan tro att hon lurade mig där ett tag och skulle börja asgarva och skratta åt att jag gick på det hela. Men det hände aldrig. Sofie vill inte prata om sådana här händelser i efterhand - jag undrar vad som var den utlösande faktorn. Var det jag? Var det drömmarna? Var det en kombination?
Kommentarer
Trackback
